Dal

Dals stenkyrka är likaledes från medeltiden och uppgifves ha varit helgad åt S:ta Agneta. På en sockenstämma i Dal 4 dag Påsk 1757 beslöts, att kyrkfönstren skulle utvidgas och fönstret å östra gafveln lämpas efter altartaflan. Arbetet anförtroddes åt Erik Persson från Ed, som tillförene vid en kyrkreparation i sin hemsocken Ytterlännäs visat sin skicklighet. I sept. s. å. var arbetet fullbordadt; han hade äfven uthuggit ett fönster å västra gafveln och afhjälpt ett fel på kyrkhvalfvet samt erhöll i ersättning 180 dlr k:mt. År 1819 borttogs det gamla vapenhuset, som låg vid södra långsidan, dörren tillmurades och ny ingång upptogs vid västra kortväggen. Det rektangulära, af två stjärnhvalf täckta långhuset, som mätte 27 aln. i längd och 17 aln. i bredd, utökades västerut med en tredjedel vid en grundlig ombyggnad 1890. Då tillkom äfven tornet i väster, koret i öster och en ny sakristia af sten i nordost.

Bland inventarierna märkas en dopfunt af kalksten från 1300-talet och den gamla predikstolen, utförd i barockstil 1739 af Magnus Gran (deponerad i Hsands museum).

[Herdaminnen - Torsåker - s.139-140]