Nordingrå

I den s. k. Sexårsgärden, som 1314 och de närmast följande åren utgick af Upsala stift, bidrog Norungaradh cum annexa med ett årligt belopp af 12 öre, den högsta kvoten inom landskapet. (DS 3, n. 1946.) Det åsyftade annexet måste vara Vldanger, nuvarande Ullånger, ej Vibygioradh, hvilken socken som eget pastorat är uppförd i samma gärd, skattande 6 öre. Men två år senare, nämligen 1316, då lösen för ärkebiskop Olofs pallium uttaxerades, äro alla tre församlingarna upptagna hvar för sig. Nordingrå khde skulle erlägga 3 mark och kyrkan 12 öre, Vibyggerå khde 2 mk och kyrkan 1 mk samt Ullångers khde 1 mk och kyrkan ½ mk (DS 3, n 2043).

När Vibyggerå och Ullånger senare kommo under Nordingrå som moderförsamling är ej kändt, men sannolikt torde det skett redan omkr. midten af 1300-talet, ty härigenom förklaras delvis, att den dominerande ställning, som Nordingrå såsom prostsäte tidigt intog, bibehölls äfven efter Digerdöden. Då klockeskatten år 1531 under kon. Gustaf Wasa utgick, löste Nordingrå sin femskeppundsviktiga klocka med 200 mark och erlade dessutom i penningar 42 mk, hvaraf kyrkan dock behöll 3 mark till vin och aflate. Vibyggerå klocka vägde 4 skeppund, och församlingen erlade i lösen 50 mk i pgr och i koppar 3 skeppund 4 lispund samt dessutom 19 mk 7 öre, Ullånger utgaf för sin klocka 20 mk i penningar och 2 skeppund koppar samt i afradspenningar 16 mk.

Genom kgl. bref 11 dec. 1835 förklarades Vibyggerå såsom eget gäll och den nya khden tillträdde 1838. Beträffande Ullånger förordnade ett kungl. bref 20 mars 1891, att sedan dåv. khden i Nordingrå och komm. i Ullånger afgått från sina befattningar, Ullånger skulle afskiljas såsom särskildt pastorat och komministraturen där indragas. Men khden i Nordingrå begärde senare och erhöll af Kgl. M:jt tillstånd att redan under sin lifstid få frånträda Ullånger, som från 1 maj 1916 sålunda bildar eget gäll. Nordingrå gamla stenkyrka, hvaraf ännu några rester kvarstå, anses förskrifva sig från 1200-talet och utvidgades under senare medeltiden. Cornell har i sitt arbete över Norrlands kyrkliga konst (Upps. 1918, s. 22) antydt dess utvecklingshistoria. Kyrkan saknade torn och omtalas i slutet af 1700-talet såsom rätt skröplig och förfallen. Det hände till och med, att hvalfvet öfver koret störtade ned och i sitt fall krossade och förstörde många grafstenar öfver församlingens forna präster. Fragmenten af dessa grafstenar funnos ännu här på 1820-talet.

Den nya kyrkan, anlagd strax söder om den gamla vid Vågsfjärdens norra strand, byggd 1820-25 och invigd 23 aug. 1829 af biskop Almqvist, utgör en rektangulär byggnad med tornet anbragt vid midten af norra långsidan. Tornets nedre våning var förr sakristia, hvarifrån en spiraltrappa ledde upp till predikstolen. Senare är sakristia uppförd å östra gafveln. Altaruppsats och predikstol äro 1828 förfärdigade af Jonas Edler. Kyrkan har undergått en grundligare restaurering 1920. Af de gamla inventarierna finnas bevarade ett altarskåp med skulpturbilder och dörrar med bibliska målningar, angifvet såsom Brüsselarbete från 1510-20, ett processionskrucifix af förgylld koppar från samma tid samt åtskilliga andra föremål, till en del deponerade i kulturhistoriska museet i Hernösand.

Fiskarekapell omtalas vid Sörfällsviken och Häggvik.

[Herdaminnen - Nordingrå - s.314-315]