Själevad (med Örnsköldsvik)

Själevad och Nordingrå voro vid 1300-talets början tydligen de största pastoraten i Ångermanland, ty vid uttaxeringen till den s. k. sexårsgärden af år 1314 blefvo de debiterade med högsta ifrågakommande årsafgift XII öre. Socknen upptages i uppbördslängden under namnformen Salaua (DS. 3, n. 1946). Till lösen för ärkebiskop Olof Björnssons pallium år 1316 bidrog prästen i Seluaua med 3 mark och kyrkan med 12 öre, äfvenledes de största beloppen af detta slag (DS 3, n. 2043). Redan mot slutet af 1400-talet synes Anundsjö afgått som eget pastorat.

År 1795 bildades inom socknen ett kapellag Björna med egen predikantbefattning, som ändrades till komministratur, då förs. genom kgl. resolution 4 juni. 1802 erhöll annexrätt. Enl. kgl. bref 17 jan. 1811 fick Björna efter dåv. khdens i Själevad afgång skiljas som eget pastorat från moderförsamlingen, hvilket ägde rum 1824. Samtidigt utbröts ock västra delen af Själevads socken till själfständigt pastorat under namn af Mo jämlikt kgl. bref 3 okt. 1822 (se resp. inledningar). Genom anläggningen af köpingen Örnsköldsvik [Kon. Carl XIV Johan stadfäste 6 okt. 1842 köpingens anläggande.] i Norrlungångers by, uppkallad efter den högt förtjänte landshöfdingen P. A. Örnsköld, och samhällets utveckling till stad uppstod behofvet af ytterligare en komministratur, hvilken inrättades enl. kgl. bref 26 maj 1899 och hvars innehafvare skulle vara bosatt i staden. Tjänsten ombildades till khdebefattning, då staden 1907 afskiljdes till särskildt pastorat.

Själevads gamla åt S:t Olof helgade medeltida kyrka utgjorde en enkel rektangulär stenbyggnad utan torn, 45½ aln. lång, 17½ aln. bred, 16 aln. hög, försedd med vapenhus och sakristia samt prydd med tegelornering åtminstone å västra gafveln. Innerväggarna voro försedda med målningar, som öfverkalkades vid en reparation på 1700-talet. Hon började rifvas 29 maj 1876.

Församlingens nya stenkyrka, som uppfördes efter ritning af A. Nylander och invigdes 12 sept. 1880 af biskop Landgren, är hållen i antikiserad stil med åttasidig grundplan och åttkantig kupol med ett mindre torn som afslutning ofvantill.

Bland äldre inventarier omnämnes ett nu spolieradt altarskåp, och en ännu befintlig sittande madonna från omkr. år 1300 är deponerad i Hsands museum. Den större kyrkklockan, som omgöts i Sundsvall 1773, bar följande inskrift: Anno domini Mdxxiv (1524) confummata est ad honorem Dei et beate Marie virginis et patronorum ecclesie Seelaf. Sit Deo laus.

Kyrkan ägde från medeltiden en mässkalk, kring hvars fot lästes: Thenne kalk gaf Pædher Skræddhare til Sjæla kyrkio. Gudh nadhe hans fyæl.

En bild af Själevads gamla kyrka efter en blyertsteckning från 1828 är reproducerad hos Cornell, Norrl. kyrkl. konst., s. 94. Både gamla och nya kyrkan äro afbildade i Från ådalar och fjäll, 1915, s. 64 och 73.

Beslut om byggandet af Örnsköldsviks kyrka fattades 1903, grundstenen lades 1909 och kyrkan var färdig till invigning 1910. Uppförd af tegel efter ritning af arkitekten Gustaf Ameen; afbildad i Från ådalar och fjäll, 1919.

Vid Grisslans fiskläge finnes ett kapell.

[Herdaminnen - Själevad - s.275-276]