Torsåker (med Ytterlännäs och Dal)

Själfva namnet Torsåker anger, att socknens begynnelse är att söka inom vår nordiska hednaålder. Därom vittnar ej blott Torsnamnet, utan äfven den omständigheten, att en del af prästbordets ägor sedan gammalt legat i byn Hof, den vanliga beteckningen för ställen, där hedniska tempel stått. Vid kristendomens införande hände det ofta, att den till offrens underhåll anslagna jorden kom den kristna kyrkan till godo, och påfvarna uppfordrade missionärerna att till kristen gudstjänst inviga företrädesvis sådana platser, som af ålder varit heliga i folkets ögon. Torsåkerstrakten är för öfrigt känd för sin rikedom på fornlämningar, numera delvis förstörda, och ett annat gammalt byanamn Salom tyder måhända på, att någon fornnordisk höfding en gång haft sitt säte här uppe. Sal betecknar nämligen i fornsvenskan en ort, där höfdingar skipade rätt och höllo sammankomster.

NOT - I sistnämnda by gjorde bonden Nils Jansson år 1835 vid utgräfningen af en ättehög ett rikt fynd, bestående af spännbucklor af brons, pärlor af glas, ringar, 2 romerska solidi, burna som smycken, äfvensom andra mynt, slagna af kejsar Ludvig den fromme (814-840) och föga nötta. Märkligt var vidare, att inom högen var uppförd en fyrkantig timring, i likhet med Jellingehögen, som inneslutit lämmingarne af danska drottningen Thyra, Gorm den gamles gemål. Allt tyder på att gemålen till någon drott eller någon förnämare kvinna, som burit dessa smycken, blifvit här höglagd i slutet af 800-talet. Se B. E. Hildebrand, K. Vitt.-, hist. o. antikv. akad. handl. 16, s. 330 (1841).

I uppbördslängden för den s. k. sexårsgärden 1314 uppföras Thorsakir och Lenes (Ytterlännäs) såsom skilda pastorat, med ett årsbidrag af ½ mark hvardera, och år 1316 utgåfvo khdarne i de båda församlingarna till lösen af ärkebiskop Olof Björnssons pallium hvardera 1 mark samt kyrkorna hälften så mycket (DS 3, n. 1946, 2043). Samme ärkebiskop besökte själf Torsåker under sin norrländska visitationsresa 1319. Tidpunkten, när Ytterlännäs lades som annex under Torsåker, äfvensom när Dals annexförsamling bildades, känner man icke. Säkert är emellertid, att båda dessa tilldragelser inträffat under medeltiden. När klockeskatten år 1531 upptogs i Ångermanaland, voro såväl Ytträ Lennes som Dalenn tydligen annex till Torsåker.

Gällets prästerskap utgjordes af khde i moderförsamlingen och komminister i Ytterlännäs till år 1725, då en sockenpredikant anställdes i Dal, där man förut fått åtnöja sig med gudstjänst endast hvar tredje söndag. År 1751 ingingo socknemännen i Dal till konsist. med begäran om sockenpredikantens ersättande med en andre kapellan, men de båda öfriga församlingarna motsatte sig denna ansökan. Efter en visitation genomdrefs dock, att sockneprästen i Dal skulle från 1755 aflönas af alla tre församlingarna, och han benämnes här efter extra komminister. Genom löneregleringsresolutionen af 19 mars 1869 bestämdes, att Ytterlännäs efter dåv. khdes och komministers afgång skulle afskiljas till eget pastorat och komministraturen därstädes indragas. Utbrytningen kom till stånd först 1902 (se Ytterlännäs). Extra komministerbefattningen i Dal öfvergick 1875 till ordinarie.

Vid Hernösands grundläggning uppläts prästbordet i Dal åt en af de Hernö- bönder, som fingo afstå sin jord åt staden, men synes rätt snart återställts till khdens i Torsåker disposition (Eckl. bost. 2, s. 230 not.).

Torsåkers medeltida åt S:t Olof helgade stenkyrka har rektangulär grundplan, saknar tom och är försedd med stjärnhvalf. Större reparationer företogos 1773 och 1793. Vid den senare rappades ytter- och innerväggarna, upptogs ett nytt fönster på norra sidan, hvarjämte de spetsiga gaflarne aftrubbades och taket omlades. Kyrkan antändes af åskslag 1816. Målningar upptäcktes 1923 under rappningen å ena gafvelväggens insida men äro ännu ej framkallade i dagen. Altaruppsatsen, förfärdigad af Jonas Granberg år 1756, omramar korfönstret och har nertill en relieftafla, föreställande Jesu födelse, predikstolen, utförd 1773 af J. Edler, bildar en utbuktad korg, den med träsniderier prydda läktaren byggdes 1736 af snickaren Joh. Silfverberg. Af medeltida inventarier återstå, utom några träskulpturer (en madonna fr. 1200-talet m. m.), en silfverkalk med inskriften:

Sanguine . mundamur . ruius . modo . rarne ribamur, samt en patén med en Mariabild och inskriften: Ave . Maria . gracia . plena . dominus . terum. benedicta . tu . in . (mulieribus).

Pastoratets tre socknar hemsöktes svårt af den »trolldomsepidemi», som på 1670-talet rasade häruppe, och ej mindre än 71 personer fingo släppa lifvet till i denna oförnuftets häxdans.

[Litt.: O. Högberg, Från Torsåkersbygdens förtider. Efter föreläsning på stället. Hsand 1896.]

[Herdaminnen - Torsåker - s.139-140]