[Systerson till 380 Eric Hansson Wattrang.]
Sockenpräst i Dal 1746-1753. Kyrkoherde i Torsåker 1753-1778.
Vid hans kallande till sockenpräst förklarade Dalsborna hos konsistoriet i Hsand, att finge de ej honom, ville de ej åtaga sig löna annan präst. Han utnämndes 30 juli 1746 och tillträdde omedelbart. Under hans tid erhöll Dals kyrka en ny klocka, hvarmed ringdes första gången 9 okt. 1748.
[Herdaminnen - Torsåker - s.162-163]
Född 3 juni 1715 i Hammar här i socknen, son af företrädaren. Stud. i Upsala 23 aug. 1735, prästv. i Hsand 10 mars 1742 till adj. åt fadern, sockenpred. i Dal 30 juli 1746. Vid faderns död kom han ej på förslaget, men Torsåkers församling anhöll att få honom till 4:de profpredikant och anförde bland annat, 1) att han ägde goda ämbetsgåfvor jämte andra en lärare anständiga egenskaper, 2) att han tjänt denna församling snart 10 år, 3) att hans förfäder varit deras lärare ifrån reformationstiden (!), 4) att han har arfvejord och fastighet i socknen, hvarigenom församlingen slipper betungas med nybyggnad för den tillkommande kapellanen, enär här ej finnes kapellansbord, 5) emedan deras pastor jämte kapellanen med döden afgått, tyckte de det för sig vara en hugnad att i stället få den afl. kapellanens son, som känner församlingens tillstånd. K. Maj:t resolverade 6 mars 1752, att han skulle dit missiveras. Han valdes och erhöll fullmakt 12 aug. 1752 med tillträde 1 maj 1753. Predikade vid prästmötet i Hsand i febr. 1760 öfver Genes. 2:7.
Han ägde ovanligt godt praktiskt förstånd och omfattande intressen samt synes äfven af modern ärft poetiska anlag. Genom hans tillskyndan byggdes år 1764 bron öfver Svedjesundet, som varit påtänkt 200 år, äfvenså bröts den nya vägen mellan Nyland och Nordanåker. Hans uppsats om Blåkullafärderna är författad med stor fördomsfrihet, och i sina anmärkningar om svenska folkbristens orsaker och botemedel framhåller han kraftigt nödvändigheten af laga skiften och skadligheten af samfälle i åker, äng, skog och mark samt ifrar på ett berömvärdt sätt mot brännvinet hvars bruk han vill inskränka till folk öfver 22 år. Äfven för socknens historia intresserade han sig och gjorde därom kyrkboksanteckningar. Bodde i Nordanåker. Han afled 8 maj 1778 efter långvarig sjukdom.
G. 1) 1745 m. Catharina Elisabeth Pihlwall, dotter af bruksinspektoren Carl P. och Elisabeth Dorothea Fabricia; d. 30/7 1771, begrofs 4/8 i kyrkans kor; 2) 11/11 1773 m. Margareta Molin, f. 1739, dotter af bonden Pär Johansson fr. Mo; omg. m. hemmansäg. Lars Larsson i Nyland 26/12 1790.
Barn i första giftet:
Tr.: Begrafningsverser öfver systern Catharina Hornæa, postmäst. i Hsand Ol. Westmans maka. Sthm 1751. - Anmärkningar wid herr Carl Pehrssons swar på frågan om swenska folkbristens orsaker och botemedel, lämpade til Ångermanna landthushållning (i Lärda tidningar 1755, n. 14, undert. Jöns Hornæus). I handskrift: En berättelse om Blåkullafärderna, med företal af lektor Nils Gissler (jfr Hsandsposten 1903 n. 291).
[Herdaminnen - Torsåker - s.162-163]